Jag fick lön idag. Då kan man förvänta sig att jag skulle kasta mig hals över huvud mot Ikea för att få fason på mitt andra rum av två i den nya lägenheten. Men, jag är ju ingen vidare rationell person så istället gick jag och köpte mig en bas. En elbas, med förstärkare och hela kittet. Tur att det är jullov snart, då ska jag spela til my fingers bleed! (För kännare: min bas kostade ungefär en tiondel av den som är på bilden. Men den ser ut så i alla fall.)
För det mesta verkar utbildningsministern rätt ajour med det senaste inom skolforskningen. Nu visar han däremot att han är helt ute och cyklar. I kvällens Aktuellt lägger han fram en idé om att slopa modersmålsundervisningen i skolan!
All forskning visar att modersmålsundervisning parallellt med undervisning i sitt andraspråk är det allra mest effektiva för att eleverna ska nå framgång i skolan. Att behärska sitt modersmål är avgörande inte bara för att tillägna sig ny kunskap utan också för hela identitetens utveckling med allt vad det innebär. Hur ska du t.ex. kunna tänka kring avancerade fenomen om du inte har ett fullgott språk?
Och så står då Björklund där och drar till med den mest okunniga klyschan av dem alla: ”Fokus för våra nyanlända elever ska vara att lära sig svenska.” Det var tur att programmet kunde knäppa honom på näsan med det påföljande inslaget.
Vi ville verkligen gå till final och i semin stod Falköpings KIK för motståndet. Förra året spelade de i Allsvenskan och under årets säsong har vi haft vissa problem med dem i serien. Icke idag! Efter några minuter dundrade vi in 3-0 på ett bräde och till slut vann vi med 5-0! Detta gav oss rejält med självförtroende inför finalen mot K/G FC. De första minuterna var riktigt jämna, men sedan tog tröttheten och respekten inför Sara Lindén och co över. 6 mål gjorde de, varav två nesliga tunnlar, en var av Sara och Linnéa Liljegärd… Svenjeby åstadkom ett välförtjänt tröstmål ett par sekunder före slutet och vi får väl trots allt vara nöjda med denna dag ändå!
Idag skulle jag ha sprungit ett tvåtimmarspass i sol och snö runt RSK-stugan i Viskafors. Men Ethem ville annorlunda. Lite manfall i fotbollstruppen gjorde att han ville ha med mig i helgens trupp till Knallen Cup. Som målvakt! Visst, det kunde ju vara kul, även om jag vet att jag tror att jag är bättre än jag är…
Nu har vi varit i Dalsjöfors och spelat tre matcher och om någon timme är det dags för semifinal i Boråshallen! Falköping står för motståndet. Går vi vidare blir det med största sannolikhet Kopparberg/Göteborgi final! (Hittills har jag släppt in fyra bollar, varav två var riktiga tavlor…)
Ja just det, förra veckan hade vi 50- och 60-talstema i skolan. På fredagen klädde vi ut oss och hade rockkonsert i matsalen. Då såg vi ut såhär. (Tack för bilden Amin)
Igår var det tisdag = intervallöpning i Ryahallen. För två veckor sedan sprang vi sex treminutare med en minuts vila emellan. Då kom jag ungefär 790 meter per gång. Nu skulle vi återigen springa treminutare men med upplägget 3×3 min med 45 s vila, därefter 4 min vila och så en omgång till. Jag hade bestämt att försöka haka på klubbkompisen Kalle, som springer liiite fortare än jag.
Vi drog iväg och på första intervallen kom jag nästan precis 800 m. Dock kände jag att jag hade dragit på något för hårt. Nåväl, någon gång kan man väl försöka pressa sig lite extra. Vi fortsatte och jag lyckades hålla ungefär 800 m på alla tre inledande löpningar. Efter den långa vilan insåg jag dessvärre att detta inte skulle hålla. På de två avslutande intervallerna hann jag ungefär 770-780 m, med tydliga mjölksyrekänslor, framför allt i armarna(!)
Det känns ju rätt löjligt att jag kan springa 790 m på tre minuter, men inte 800! Vad snackar vi, 5-6 steg? Springer man 800 på 3 minuter, så springer man 1 km på 3.45. Med samma fart i en mil så gör man en tid på 37.30. Alltså jag får vara glad om jag någonsin skulle lyckas springa en mil på neråt 40 minuter! Nåja, för tillfället har jag andra mål i sikte och nu är det bara skador som kan hindra mig från den hägrande 42km-banan.
Idag lyckades jag pallra mig upp vid niotiden för att sticka iväg på en två timmars löptur med Knallen. Hade lite klädbekymmer under tiden jag åt frukost. Det ömsom haglade och var solsken. Vad tusan ska man ta på sig då? Inte helt tunna långa tights, långärmad Craft, vindjacka och så tunn mössa och tunna vantar visade sig vara ett vinnande koncept. Vädret stabiliserade sig riktigt bra och på slutet var det mest bara sol. Vi joggade på i terrängen över Rya åsar, Hestra, Ramnalid – grustaget, Ebbared, förbi Bredaredsvägen och så Hestra och Rya åsar hem igen. Gött kuperat och gött blött! Efter 2h och 2min hade vi avverkat ungefär 21 km. Känns fint!
När jag kom hem igen och satte mig för att stretcha fick jag på en repris av svt:s Debatt. En stor panel med Janne Josefsson i täten talade om för Alex Schulman vad de tycker om hans 1000 apor, nämligen inte. Det var både roligt och intressant, som sagt, jag hjärtan public service. Den stackars Alex blev fett överkörd av diverse svenska mediaprofiler, bl a Täppas Fogelberg och Viggo Cavling. En som satte honom rejält på plats med sin sedvanliga arrogans var alltid lika vältalige Björn Ranelid. Den som gjorde den snyggaste överkörningen i mitt tycke var dock Marcus Birro. Han är en man med vettiga åsikter och välsvarvad tunga må jag säga! Men var är brudarna då? Till slut fick Unni Drougge komma till tals, men då började Josefsson istället racka ner på henne! Ett visst mått av manschauvinism månne?
Hur som helst tycker jag att Alex klarade sig väl. Han var grymt utsatt, men visade sig ändå besitta en stor portion självdistans och kom undan med värdigheten i behåll.
Nu ska jag smörja in mig med Voltaren.
I helgen firade Sveriges färskaste landslagsspelare i fotboll 25-årskalas. Jag talar alltså inte om personen på bilden! När det gäller honom måste jag erkänna att jag tycker att Dobidoo är ett fantastiskt trevligt tv-program. Det är så roligt att sitta där på fredagar och gissa och sjunga med! Genuin svensk public service när den är som bäst. Idol står sig slätt i konkurrensen.
Jag har länge tänkt att man borde köra de där Dobidoo-lekarna vid något väl valt tillfälle. Typ en fest. Och så blir jag då bjuden på denna 25-årsfest och vad bjuds det på om inte äkta Dobidoo-underhållning! Där stod vi och studsade och tänkte och sjöng för glatta livet! Tack Sara och Anna för ett perfekt arrangemang! MVG+ Nu ska jag kopiera ert upplägg och slänga in lite textremsor när jag väntar gäster på torsdag 
Härom veckan började jag sätta tänderna i Norman Mailers De nakna och de döda. Jag har ju snöat in litegrann på det här med andra världskriget och för ett par veckor sedan läste jag Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. Sarahs nyckel behandlar ett dunkelt kapitel i den franska andravärldskrigshistorien. Under en enda dag sommaren 1942 tillfångatog fransmännen 12000 judar, varav 4000 barn runtom i Paris. De buntade ihop dem och låste in nästan allihop i en velodrom, Vél d’Hiv, som numer är riven. Där fick de sitta i flera dagar, utan toaletter, utan mat och nästan helt utan vatten. 10000 människor instängda i en velodrom.
När förflyttningen till slut ägde rum väntade nya miserabla anhalter. Människorna fördelades på de olika koncentrationsläger som satts upp i anslutning till huvudstaden. Där särade man helt sonika på kvinnor, män och barn, för att sedan i tur och ordning skicka allihop med godsvagnar till Auschwitz.
Vél d’Hiv-händelserna är något som fransmännen än idag har svårt att förhålla sig till. Man har försökt lägga skulden på nazisterna, men hela företaget sköttes helt och hållet av fransmännen själva. Det fanns inga order om massarresteringar av detta slag. Inte förrän 1995 bad Francois Mitterand om ursäkt för övergreppen.
I boken citerar Tatiana de Rosnay den judiska författarinnan Irène Némirovsky, som mitt under brinnande krig ger sig i kast med en romansvit där hon beskriver judarnas öde under 40-talet. Sviten var tänkt att innehålla fem böcker, men den blev aldrig färdig. Irène tillfångatogs, deporterades och dog i Auschwitz 1942. Manuskriptet kallat Suite Francaise (Storm över Frankrike) bevarades av Irènes dotter, som lät det ligga orört i över femtio år. Boken gavs ut 2004.
Citatet då: ”Gode Gud! Vad gör det här landet med mig? Eftersom det är avvisande mot mig, låt oss betrakta det kyligt, låt oss se på när det förlorar sin heder och sin existens.”
Och när jag gick ner för att inhandla boken häromdagen fick jag också med mig Joseph Hellers Moment 22, D H Lawrences Lady Chatterleys älskare och August Strindbergs Giftas av bara farten. Jag tror att den gode Mailer får vänta ett tag.
Man skulle ha hängt i Stockholm den här helgen!
Vill ni se något annat roligt som har anknytning till Star Wars så måste ni bara kolla in den här videon. Detta är en av de absolut roligaste sketcher jag vet!
