Hälsoprofil version 2.0 augusti 31, 2008

Ingen sprit ikväll men väl ett glas vin 🙂 Det gäller att njuta av fulfödan in i det sista. Nu är det dags för ett nytt hälsoupplägg. Under sommaren har jag funderat på att göra en ny resa som den i maj. Man känner sig faktiskt som en betydligt fräschare människa när man vet att det man stoppar i sig är fräscht, nyttigt, hälsofrämjande och i viss mån mer miljövänligt. Under sommarens lata dagar har jag tyvärr inte upprätthållit det goda leverne jag lyckades lägga mig till med i maj. En rolig detalj var att när jag på senaste fotbollsträningen tog upp min idé om ett omtag berättade min medkompanjon från sist Maria Fors att även hon var sugen på en ny omgång! Så, hej september, du hälsosamma månad!

Den 7 september bär det av till Tyskland och Polen, och då föreligger väl viss risk att jag får äta vad som bjuds, oavsett hälsograd, men det får gå ändå. Jag hade också tänkt att detta skulle vara en del i laddningen inför Lidingö, men jag får väl se det hela som ett avstamp i den långa vandringen mot London…

Idag spelade jag match med B-laget i div.III. Knapp vinst mot Timmele med 1-0. Värre gick det för A-laget som mötte Gauthiod igår och fick se sig besegrade med samma siffror. Vårt lag ägde matchen i 90 minuter, men fick ändå bara bevittna ett mål – i fel nät. Jag är nästan mer bitter över den förlusten än glad över dagens seger. Vi har det kämpigt utan både Jessy och Malin lill-Fors där framme!

Förresten, såg ni Sportspegeln idag? Mycket fin dissning av Lagerbäck, Gustafsson och Olsson och hyllning av Sundhage. Där fick de så de teg!

Förintelsen augusti 28, 2008

Förintelsen. Andra världskriget. Adolf Hitler. SS. Gestapo. Gaskammare. Judestjärna.

Finns det någon människa som kan förstå det här? När jag gick i skolan tyckte jag det var spännande att få höra berättelser om det som skedde i världen under 30-talet fram till sommaren -45. Eleverna jag undervisar idag tycker också att det är spännande, de tjatar om att få läsa om andra världskriget. Jag undrar vad det beror på. Krig pågår hela tiden. Sedan andra världskriget har det varit fred på jorden i sammanlagt sex dagar. Hur var det med freden innan dess? I alla tider har vi lemlästat, torterat, våldtagit och mördat varandra. Ändå är det just andra världskriget som känns lite mer angeläget. Är det för att det är så verkligt? Är det för att det är så overkligt?

Själv har jag mer eller mindre råkat drabbas av andra världskriget lite extra just i dagarna. Jag läser Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson, efter ett tips från en kollega. Detta är en mycket läsvärd bok, trots den något triviala titeln. Även om den inte hjälper en att förstå kriget, så ger den en bild av hur det var i Tyskland; hur det var för den vanliga, hederliga människan i Tyskland som gjorde sitt bästa för att leva och överleva. Om en vecka ska jag dessutom åka iväg med ett gäng kollegor och elever för att besöka några minnesmonument i Berlin och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Resan är en del i Borås Stads Bra kompis-projekt som pågått i ett tiotal år. Och så mitt i alltihop får vi höra att de svenska so-lärarna vet för lite om Förintelsen och de övriga vidrigheter som ägde rum framför näsan på oss under mitten av 1900-talet.

Jag tror aldrig att jag kommer att kunna förstå. Och jag ser det som ett sundhetstecken. Om man kan skönja en logisk förklaring till hur en grupp människor kan vilja utrota en annan grupp människor så är man nog inte riktigt frisk. Och om man vill förhindra att det sker igen (vilket vi iofs redan misslyckats med) tror jag att man inte nödvändigtvis måste älta att nazisterna gasade ihjäl elva miljoner människor. Man kan hellre börja med att rota i varför tre sextonåringar slår ner en ensam femtonåring på stan. Eller varför en som heter Muhammed Al-Jalil har svårare att få jobb och lägenhet än en som heter Markus Olsson.

Nu vill jag springa augusti 24, 2008

Först fick Midnattsloppet ge vika för en liten kräftskiva i Lidköping. (Herregud vad dålig karaktär jag har, men kräftorna var goda och sällskapet trevligt!) Sedan har det visat sig att det inte kan bli tal om något Lidingölopp eftersom jag ska på kusinens bröllop. Detta gjorde mig lite missmodig, jag har ju så smått börjat ställa in mig på något fräckt löprace inom en snar framtid. Igår spanade jag därför in löpkalendern på marathon.se. Där fanns dock inget som lockade mig ordentligt, men efter lite runtgooglande hittade jag så fram till vad som skulle kunna vara ett rimligt mål: London Marathon 2009!

Springtime Travel har minsann en evenemangskalender som heter duga! Eller vad sägs om tex Honolulu Marathon? Tyvärr går den resan på ungefär 40 papp, så den får låta vänta på sig… London känns mer överkomligt. Jag har alltid tänkt att jag någon gång i livet skulle vilja genomföra ett marathon och nu kanske det är dags! Helst skulle jag vilja ha ett spektakulärt lopp, på mjukt underlag med många deltagare. Att få ihop alla de kriterierna verkar svårt och London känns som en god kompromiss. Det vore kul att få med någon kompis på äventyret också, så hör av er om ni är sugna!

Mobaeck gör mig så förbannad! augusti 19, 2008

Jag är så arg! Idag kunde man läsa långa, omhuldande artiklar om den stackars Daniel Mobaeck, som så olyckligt råkat köra rattfull! Vad är det med folk! Han är en vuxen människa som genom sitt jobb ska vara en förebild för andra i fråga om hälsa och livsstil. Nu har han istället supit ner sig under en helafton och därefter satt sig i sin bil för att köra hem. Och så har de mage på Borås Tidning att tycka att man ska inte straffa honom ytterligare genom att stänga av honom osv.

Jag skulle önska att inte bara Mobaeck, utan också Elfsborgsbasen Bo Johansson, sportchefen Stefan Andreasson och BT:s Jan Hansson, fick träffa en anhörig till någon som blivit ihjälkörd till följd av rattonykterhet. Kanske skulle de ändra sin halledudane-inställning då.

Det är vedervärdigt det du gjort Daniel Mobaeck! Vedervärdigt!

Ömsom regn osv augusti 18, 2008

Den mest frekvent uttalade frasen på jobbet har idag inte varit ”elevschemana kommer först på tisdag”. Inte heller ”när vi skriver IUP” eller ”ska vi ta lunch på sta´n eller har du med dig mat?”. Nej, med olika grader av panik i rösten är det denna fråga som ställts i särklass flest gånger: ”RAMLADE HON!?” Det är väl själva fan! Räcker det inte nu, med trasiga baddräkter, korruption och mattor i höjdhoppsställningen! Man blir trött. På ett sätt är det bra att jobbet dragit igång igen, så man slipper sitta framför tv:n och våndas.

I takt med att jag trappar ner på fotbollen så försöker jag, som jag berättat om, trappa upp min löpträning. Jag hade en liten plan att springa Midnattsloppet på lördag, men nu har vi blivit inbjudna till den traditionsenliga lastflakskräftskivan i Götene, så jag får väl ta och göra som min väninna Mia istället. Hon skulle också springa nämnda lopp, men blev sedan inbjuden till 30-årsfest. Nu ska hon, påhejad av kompismaffian, vid ett annat tillfälle springa 10 km noggrant uppmätt på x antal varv runt Ramnasjön här i Borås! Har man bestämt sig så har man bestämt sig 😉

Förhoppningsvis ska jag mäkta med Lidingöloppet i alla fall. Jag har fram till den 25:e på mig att anmäla mig till en kostnad under 600 spänn. Vi får se hur det går…

Ömsom regn, ömsom sol augusti 14, 2008

Upp och ner i idrottsvärlden med tvära vändningar. Att Gustav Larsson tog silver får nästan betraktas som en ännu värre bragd än vad Emma åstadkom! Bara topp 10 hade varit fantastiskt. Och som jag led med Håkan Dahlby häromdagen! När han står där och ser reportern i ögonen och säger: ”Jag är verkligen jätteledsen. Det här är bara en mask”. Något mer syndomaktigt (jag älskar morsans påhittade vokabulär) har jag sällan skådat!

Men det som drabbat Ara Abrahamian står i en klass för sig. Ni känner väl till hela händelseförloppet vid det här laget. Tänk att få två hela OS-cykler förstörda på det viset. Jag har full förståelse för att han la ner medaljen på mattan och ser inget ovärdigt i det alls.

Igår var det hopp och lek på Gårdavallen minsann! Som vi (jag satt på läktaren dock) krossade Byttorp! Det var en fröjd att beskåda anfallsvåg efter anfallsvåg! Jessy, Lill-Fors, Maria Andersson och Issa snurrade runt nästan hur de ville 🙂

I eftermiddags var jag ute och sprang mitt första riktiga långpass på år och dag. Frånsett O-ringens sista etapp var det flera årsedan jag sprang en sträcka med över 60 minuters löptid. Anmälan till Lidingöloppet är nära nu…

Regnet i Peking augusti 11, 2008

Oj vad det regnade på cyklisterna igår, men vilket lopp! Jag började lipa redan när flera kilometer återstod…

Hörde ni om det där med regnet på invigningen? För att skydda ceremonin hade kineserna laddat upp med en sju helsikes massa raketer som skulle skjuta bort eventuellt regn! Detta gjordes också, varpå regnet hade fallit ner på en intilliggande stad som fått ta emot 100 mm nederbörd! Allvarligt talat, kan det verkligen vara sant..?

PRO Tour augusti 9, 2008

I vanliga fall känner vi beteckningen Pro tour som namnet på herrarnas världscup (typ) i landsvägscykel. Här i Borås finns sedan några år tillbaka ett alternativt Pro tour! Allt började med en helt vanlig träningsrunda bortanför Fristad som stadens kärntrupp av åkare började köra mer och mer kontinuerligt. Fler och fler hakade på och sakta men säkert blev träningarna alltmer prestigefyllda, med blåskylts- och bergsspurter. Sista gången jag körde som aktiv, 2005, hade det gått så långt att man sprejat spurtlinjer i backen och viss publik tom börjat strömma till!

Detta var inget annat än the end of the beginning! När jag i år, främst genom mina triatletvänner, fick höra talas om detta spektakel kallat Pro tour blev jag minst sagt förvånad. Träningsrundan har blivit rena, rama tävlingsracet! Varje vecka kör 40-50 åkare, både elit, motionär och ungdom. Man har ett utvecklat poängsystem och flera olika ledartröjor. Spurtlinjerna är noggrant markerade och publiken är troget utplacerad på de mest spektakulära platserna längs banan. Kolla bara.

I princip varje vecka denna sommar har jag blivit utsatt för påtryckningar om att köra. Varje gång har jag avböjt och tänkt att jag vill ju inte åka dit och bli avställd i första backen. Jag är verkligen otränad på cykel! När jag fick veta att det skulle vara lagtempo i onsdags tänkte jag verkligen inte åka dit. Är det något som är jobbigt så är det att åka tempo! Men, i ett svagt ögonblick i telefon med Jennie, så bestämde jag mig för att köra. Det skulle jag aldrig ha gjort…

För det första är bara uppvärmningen ut till Fristad ett lagom pass för min förmåga. När vi sedan drog i väg på den tre mil långa och ganska kuperade rundan så fick jag självklart mjölksyra i första backen… Stackars Jennie och Marcus fick efter hand vänta in mig allt oftare i uppförsluten. När vi till slut kommit i mål och börjat rulla hemåt så var min kropp helt slut. Det gick med nöd och näppe att dra runt vevarmarna och förflytta hojen framåt. Väl hemma i stan fick Marcus snällt putta mig uppför hela Sjöbobacken 🙂

Men som den erfarna och hårda atlet jag är ger jag inte upp så lätt! På onsdag hoppas jag vara tillbaka igen, då med vanlig klungåkning, och jag ska nog inte ens försöka spurta! Och Ethem, på måndag blir det fotbollsträning och då ska Jessy vara uppmärksam!

Äkta boråsare augusti 7, 2008

Såhär i sluttampen av semestern har jag ägnat mig åt typiska sjuhäradsnöjen. Häromdagen var jag och besökte Borås djurpark med vännerna Sara, Mattias och Hörris. Hörris är ett och ett halvt år. När vi var inne i lejonhuset och betraktade lejonen var han mest fascinerad av fläkten i taket 🙂

Dagen därpå drog jag och Urban iväg nordost. Vi hade hört att man kunde hyra kanoter och paddla genom Flian till Hornborgasjön. Kul tänkte vi, och packade picknickkorgen inför sommarens sista utlovade soldag. Jag såg framför mig hur vi skulle glida fram lite sakta och fint och sedan lägga oss på en fin strand och plocka fram den goda maten. Ja, eller hur. Kanotstället – Herrtorps kvarn – var jättevackert och fridfullt, men det dröjde inte länge förrän våra romantiska fantasier kom på skam. Det var ju hur långt som helst till den förbannade sjön! Vi paddlade och paddlade och blev surare och surare (”inte en jävla raksträcka till!”). Och när vi äntligen kunde skönja en öppning bland träden möttes vi av en dammlucka! Omgiven av träskmarker! Vi borde faktiskt på förhand ha räknat ut med lillfingret att det inte finns mysiga stränder i ett fågelreservat…

Vad vore sedan en boråssommar utan sommartorsdagarna? Inte förrän cyklisterna gav sig i kast med sitt sedvanliga GP-lopp förra veckan iddes jag pallra mig ner. Halsbrytande fartåkning på kullersten ackompanjerat av allas vår konnässör Roberto Vacchi går ju bara inte att motstå! Synd bara att de lokala åkarna inte lyckades pressa sig först över mållinjen.

Och så idag var det återigen dags för ett stycke matchvärdande på Borås Arena. Elfsborg tog emot Kalmar i Svenska cupen för att göra upp om en semifinalplats. Om matchen kan man säga att Elfsborg var bäst (men förlorade med 2-4, lite pga domaren faktiskt.) Daniel Nordmark var hur grym som helst, Denni Avdic stod för årets mål och Johan Karlsson spelade säkrare än någonsin i sitt förskräckliga nässkydd.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag gjorde debut i PRO Tour igår också. Något av det mest boråsiska som finns, men det är värt ett alldeles eget inlägg…