La Goif Famiglia oktober 30, 2009

Anna är världens härligaste tjej. Hon har spelat fotboll i Dalsjöfors sedan damfotbollen uppfanns. Dessutom har hon, som en fin flaska vin, bara blivit bättre med åren. Dalsjöfors Goif hade avslutningsfest i helgen som gick (som jag alltså inte kunde gå på, snyft) och Anna fick påpassligt pris som årets bästa spelare. Grattis! Nu har Anna en hyfsat talangfull lillasyster också. Hon slog till och gjorde sitt första landslagsmål i veckan, när Sverige VM-kvalade mot Belgien! Grattis!

De här syrrorna har en mamma och en pappa också. De har kämpat och slitit i många år för att damfotbollen och DGoif ska må väl och få det stöd som behövs. Liksom i resten av landet är det tyvärr inte så väl ställt med damfotbollen i Sjuhärad för tillfället. Pappa Göran har därför gått i bräschen för att Dalsjöfors och värsta lokalrivalerna Byttorp ska gå ihop och med gemensamma krafter upprätthålla ett elitlag för fotbollsspelare i Borås som råkade födas till det ena könet och inte det andra. Timingen verkar närmast perfekt. Alla inblandade är nöjda med idén och redan till nästa säsong kommer vi att få se ett samlat och pånyttfött grönt lag i division 1. De enda i sta’n som inte vill ta i en damsatsning med tång är IF Elfsborg. De har inte tid med tjejer, för de ska vinna Allsvenskan. Det går ju sådär. Det blir ett annat svartgult lag som vinner Allsvenskan trots att de också har ett lag i Damallsvenskan.

Åland marathon

23 knallar, med Kalle Björklund i täten drog iväg med buss och båt mot Åland för att springa Ålands hel- respektive halvmara. Vilket lyckokast! Inte för Kalle iofs, som tvingades bryta, men ALLA andra satte pers på den distans de valt att ställa upp i! De flesta sprang den långa banan, medan jag själv med min konstiga höstform inte vågade köra på med något annat än en halv mara. Mitt pers låg sedan i våras på 1.41 och jag hade förhoppningar om att pressa ner detta till under 1.40. Jag tänkte att senaste tidens vila skulle göra susen, trots att benen såklart inte är riktigt vana att ligga och nöta asfalt några längre sträckor.

Det blev precis som jag trodde. Efter 7-8 km kändes farten och orken perfekt, men musklerna började gny och stumna. Skit i det tänkte jag, de får stå ut. Min mentala inställning var att en mil går lätt att springa och sedan är det bara en mil kvar, det är ju lugnt! Efter ungefär 14-15 km var jag rädd att jag skulle säcka ihop fullständigt. När man väl börjat stumna så blir det ju bara en stadigt nedåtlutande utförsbacke. Man kan helt enkelt inte återhämta sig i löpning, som man annars kan klara på ett bättre sätt i tex cykling. Istället får man kräma ur sitt pannben och bara plåga sig. När två kilometer återstod kom jag ikapp en trött stockholmsgrabb och tillsammans lyckades vi spurta ner varann till en tid gott och väl under 1.40. 1.38 blev min sluttid, min snabbaste någonsin och jag kunde passera mållinjen med ett leende på läpparna 🙂 Priset betalar jag fortfarande. Träningsvärken är ungefär lika grym och plågsam som efter vårens marathonlopp, men som vi säger, skit i det! (Sedan spelade jag badminton i tisdags och det gjorde ju inte benen gladare precis 🙂 )

Mot Åland! oktober 23, 2009

Jag är fortfarande förkyld, men jag räknar kallt med att jag är frisk på söndag morgon och kan avverka de där dryga 21 100 metrarna. Det var en massa annat jag hade tänkt blogga om, men jag är för slö för att hinna med det ordentligt innan jag far iväg. Det har varit den ena upprörande nyheten efter den andra den här veckan! Det här med sverigedemokraterna t ex.

Alltså, Jimmie Åkesson kan lika gärna stå och gapa i Aftonbladet att han hatar muslimer, för det är ju precis den sortens imbecilla idéer som de håller fast vid i sitt kvasidemokratiska lilla struntparti. Det som egentligen upprör mig mest är att de etablerade partierna ens vill ta debatten med dem. Anser allianspartierna (som ju tidigt pläderade för att låta sd komma till tals i de stora debatterna) att sd är en värdig meningsmotståndare? Hyser de sådan respekt för de här stollarna att de vill lägga tid och energi på att bemöta dessa stinkande gutturala bräkanden?

Häromdagen blev det tumultartade scener i BBC:s lokaler. En gigantisk folkmassa hade trängt sig in för att visa sitt missnöje med att den ansedda kanalen låtit britternas motsvarighet till Jimmie Åkesson, Nick Griffin (som möjligtvis är ännu ett snäpp vidrigare), delta i en paneldebatt på bästa morgon-tv-tid. Det är bra! Stå upp! När väl programmet till slut drogs igång fick Griffin genast veta hut från olika håll. En åhörare i publiken föreslog att han skulle flytta till Sydpolen, med motiveringen ”Det är ett färglöst landskap. Det skulle passa dig”.

Förresten sa den här Griffin en gång inför dold kamera att islam är en elak, ond tro som spritt sig tack vare en handfull galningar. Det var ju synd. Annars kunde han ha blivit kompis med de där rabiata antisemiterna, typ Irans kräkframkallande president Ahmedinejad, som liksom Griffin förnekar att Förintelsen skulle ha ägt rum 😉

Förkylningsuppladdning oktober 19, 2009

Det verkar ha blivit min melodi, att bli förkyld precis före viktiga lopp menar jag. I våras drog jag på mig en rejäl halsontsväng sådär tio dagar före marathonstarten. Nu laddar jag som bäst för Åland halvmarathon, och när jag vaknade igår kände jag ett strävt, stickande, irriterande halsont. Jag får bara lita till mina tidigare kroppserfarenheter. Jag är alltid sjuk i en vecka, vare sig mer eller mindre. Alltså bör jag vara tillfrisknad och klar med ett par timmar till godo innan starten 8.45 på söndag i Mariehamn 🙂

Arvet efter Alströmer oktober 17, 2009

Staden Alingsås är starkt förknippad med vår favvoknöl potatisen. Bygdens store son Jonas Alströmer såg för trehundra år sedan till att lära oss okunniga bönder hur potatisoldandet skulle gå till, och potatisätandet har aldrig tappat i popularitet sedan dess.

Nu senast var det några alingsåsgrabbar som gav staden kontra potatisen ett nytt ansikte. Istället för att bara äta upp knölarna kan man väl prova att skjuta med dem, verkar ha varit deras innovativa idé. Läs det här. Det är rätt roligt faktiskt!

”This is my life” oktober 14, 2009

Så heter låten som ni kommer att vilja rösta på i Melodifestivalen 2010. Lillebror har ännu en gång lyckats få med ett bidrag i The One and Only Song Contest! Här bugar vi och bockar!

Plugghäst oktober 13, 2009

Jag blev varslad i våras. Det var ju inte så roligt precis, lagom till sommarlovet och allt. Det har varit mycket oro och rykten och snack på jobbet sedan dess, men nu till slut verkar det lösa sig helt okej. Vi var en hel drös som var drabbade, men kommunen hade visst mer pengar än de vågat tro (erkänna?) och ingen behöver längre riskera uppsägning. Men det har ändå sitt pris. Vi som varslades var såklart det unga gardet. De flesta av oss har nu fått jobb på andra skolor. Nästa år kommer det på vår skola att finnas en handfull lärare – av drygt hundra – som är födda på 70-talet. Ingen endaste som är född på 80-talet. Bra jobbat?

För egen del har det löst sig på allra bästa sätt. Jag behöver inte ens jobba 🙂 Till våren ska jag studera inom ramen för statliga satsningen Lärarlyftet och kan götta mig åt att få förkovra mig i favoritämnet svenska, utan att behöva ta studielån och med bibehållen ferielön. Anmälningstiden för vårterminsstudier går ut om ett och ett halvt dygn så jag har en liten stund kvar på mig att fundera ut vilken kurs, vilket universitet och vilken stad jag ska välja!

Herta Müller oktober 8, 2009

Kan de inte välja Joyce Carol Oates någon enda gång så att man kan få skryta med att man faktiskt läst en Nobelpristagare innan de fick det kändisskapande priset!

Uppåt framåt oktober 5, 2009

Jag var just ute och joggade en sväng. Och döm om min glädje och förvåning när jag kände mig fräsch och stark! Det var längesedan jag kände det där sprättet i benen, så nu hoppas jag att kroppen är på väg åt rätt håll. Hur musklerna uppför sig är väl bara ett vittnesbörd om hur det står till i största allmänhet, med själ, hjärta, hjärna och hela konkarongen. Om ett par veckor är det dags för halvmarathon på Åland. Nu ser jag fram emot det med tillförsikt igen 🙂