Ont i rompan februari 24, 2009

Ända sedan i eftermiddags har ordet rumpa farit omkring fram och tillbaka i min hjärna. Till slut kom jag att tänka på Ludmilas bevingade ord.

Vi har haft friluftsdag på jobbet idag. Jag var med min klass för att åka pulka och stjärtlapp i ett par timmar efter lunch. Mellan Solvarvsgatan och Bodaklint hittar man en brant och alldeles isig pulkabacke. Tänk att man kan ha så roligt åt att inte bara åka pulka utan också att bara få se på när andra med hjärtat i halsgropen kastar sig iväg och ramlar och snurrar runt och kastas hit och dit! Själv var jag rätt feg och gjorde inte många åk. Mot slutet skulle jag tuffa till mig och haka på ett långt tåg av alla elever, där jag placerade mig längst bak med en stjärtlapp. Jag fick sjukt hög fart redan från början, blåste förbi hela tåget och dönade med full kraft rakt emot en rabattkant strax nedanför backen. Helt ohämmat rammade jag denna rabattkant med min runda, goa rumpa. Mycket dålig idé.

Den gula plastleksaken hade blivit helt böjd och nästan gått av så ni kan ju tänka mig hur gött det kändes i min rumpa. Den har redan ett brett, blått band tvärs över hela vänstra skinkan och när jag körde intervaller idag krävdes det en synnerligen lång accelerationssträcka för att få rumpan att vilja springa någorlunda fort.

Aj.

Glad igen :) februari 19, 2009

Tredje gången gillt. Nyss fick jag hjälp med att hitta mitt efterlängtade marathon, nämligen i Köpenhamn i maj! Hyfsat stort, trevlig stad och konstigt språk. Kan inte bli bättre! Nu måste jag bara skynda mig att anmäla mig så att inte även detta tåg passerar med mig kvarlämnad på perrongen… Och tack Juha, för de uppmuntrande orden 🙂

Hon vaknade med ett ryck februari 18, 2009

Ni tittar väl på Babel. Ovan nämnda inledningsmening göre sig icke besvär för den som vill bli publicerad. (Det är enligt Daniel Sjölin bara Dan Brown som kommer undan med klichéeformuleringar av denna art och det kan man ju tolka hur man vill…) Tacka vet jag den här: När jag tömde hennes tablettask hade vi nyss träffats. Snyggt så det förslår.

Allt är förstört

Jag kan inte smälta det här. Vad ska jag nu träna för? Jag vill springa marathon före sommaren, inte långt in på hösten 😦

Snälla, peppa mig någon!

Förbannade skit-marathon!!

Jag har som sagt ändrat mina planer från London i april till Stockholm i juni. Var just inne på Stockholm marathons hemsida och fick se att ANMÄLNINGEN ÄR STÄNGD!! Vad är detta! Varför vill inte världen att jag ska få springa marathon! Måste man vara ute flera år i förväg för att få en plats! Ska jag bli tvungen att springa något obskyrt, bortglömt marathon i någon småstad med 150 deltagare nu då! Jag blir så trött…

Sprang förresten fjorton 400-ingar och sju 200-ingar igår. Det var väldigt jobbigt. Baksidorna på mina lår är inte gjorda för 200-ingar. De vill nu ha Voltaren insmort i tid och otid.

Av och på februari 15, 2009

För det mesta tar jag det ganska lugnt och gör mest ingenting. (Och jag älskar verkligen att göra ingenting.) Om jag inte är ute och springer eller planerar arbete blir det allt som oftast päsande i soffan, med tv:n på ljudlöst och spotify på så hög volym som jag kan uppbringa (läs på tok för låg…)

Nu har det varit sportlov och plötsligt har jag ökat mitt aktivitetstempo med ungefär tusen procent. Först en seg bussresa, sedan Solna, löprunda runt vackra sjöar, bubbelbad i Sthlm, middag på krogen, tunnelbana, müslibak, Guitar Hero, ett glas vin, dvd-tittande, skrattorgier på youtube, militärträning på Östermalm, drinkar på krogen, bio, syrrans pub, usel jazzkonsert, gymträning, café med semlor, whiskeyprovning, café med kladdkaka och kändisar, hänga på Söder, backgammon, ett par öl, spela flöjt, lunch på stan, Moderna Museet?, drinkar hemma, lyssna på musik, en sista semesterfrukost och så en seg bussresa tillbaka. Nu sitter jag återigen med tv:n mutad och Cornelis W på spotify. Usch för att behöva jobba imorgon 😦

Cirkeln är sluten februari 8, 2009

För ganska exakt ett år sedan gjorde jag mitt livs första blogginlägg. Då som nu hade jag sportlov. Då som nu ägnade jag mina lediga timmar åt att spela Guitar Hero 🙂 Cliffs of Dover me like!

Min profetia slog in – tack för sparringen

Det blev precis som jag anade. Efter tio dagars sjukfrånvaro från joggingskorna fick jag till slut glo in i ryggtavlan på en av mina lagkamrater. Fredagens intervallpass bestod av 600 m löp, 60 s vila, 400 m, 90 s vila, 200 m, 120 s vila. Och det körde vi 8 gånger. Det var det hårdaste pass jag sprungit på flera år! När sista setet var inne hade Frida – the hockey pro – den goda smaken att susa förbi mig och jag hade inga extraresurser att sätta in. Mina ben och fötter var som degklumpar. Jag har f ö insett vikten av att vara bra tränad i överkroppen. Så fort jag blir trött sjunker jag ihop som en annan Quasimodo…

Nu är jag på gång här februari 3, 2009

Jag berättar givetvis om det här med Telia för alla som kommer i min väg. (Det jobbiga är när jag ska förklara detta för folk som kan it- och telebranschen, för de bara suckar och hånler åt hur lättlurad och okunnig jag är… Nåväl, jag är lika arg ändå!) När jag berättade för några kompisar häromdagen berättade de i sin tur om hur de fått hånskratta big time åt Telia förra sommaren. Det var när den beryktade Pinocchio-statyn skulle invigas här i stan. Lagom till klockan Kalle så brakade hela telias nät ihop, hör och häpna. Folk blev som galna förstås, eftersom de inte kunde hitta varandra i folkvimlet längs Allégatan.

Teliabutiken blev fullständigt belamrad och de tillmötesgående butiksarbetarna satte då upp en lapp i skyltfönstret: FEL SÖKNING PÅGÅR. Ha! Vilka klåpare! Men det är klart, om de inte klarar av att sköta sina arbetsuppgifter så ska man väl inte begära att de ska kunna stava utan att skriva isär heller…

En god gärning

Dagens goda gärning har inte inneburit konfliktlösning, läxhjälp eller något annat vardagsgöra. Nej, jag har avstyrt en kollegas planer på att skaffa Telias bredband.

Telia är inget annat än ett rövarband! Ett kommunistpack som ägnar sig åt ocker och överförmynderi! För ett tag sedan skaffade jag Telias mobila bredband. Åh, det verkade så enkelt och käckt och dator fick jag på köpet. Nätbredden skulle såklart vara den bredaste som erbjuds i den befintliga atmosfären. Efter några månaders surfande upptäckte jag plötsligt att nätet inte riktigt funkade som det skulle. Detta hade bara inträffat vid enstaka tillfälle förut, men nu höll det i sig flera dagar i sträck. Eftersom man inte kan hitta något telefonnummer på Telias hemsida blev jag tvungen att gå ner till butiken för att ta reda på felet. De började snacka om någon 5GB-spärr men gav mig numret till kundtjänst för säkerhets skull. Jodå, en 5GB-spärr har de minsann – och det talar de om som den mest naturliga sak i världen. 5 GB får jag lov att nyttja per månad, sedan fylls kvoten på igen vid nästa månadsskifte. Vad är detta! Bor vi inte i ett liberalt i-land! Ska ett företag, formerly known as statligt bolag, lägga sin näsa i blöt och bestämma hur mycket jag ska surfa på internet! Förbannade Stasi-metoder! Och det fånigaste av allt: de hävdade att det beror på att inte nätet ska överbelastas. Men denna 5 GB-kvot fylls på den förste i varje månad – för alla…

För övrigt var det som jag anade med Britta – hon hade en hyfsat logisk förklaring till de anskrämliga trosorna 🙂