Viggo oktober 30, 2008

Jag läser mest bara mina vänners bloggar, men råkade nyss snubbla över en annan hemskt rolig blogg. Eller dagbok, som personen i fråga väljer att kalla det. Personen i fråga är Viggo Cavling och kanske ska man därför dra slutsatsen att dagbok är det nya inneordet för blogg.

Jag har tidigare tyckt att Viggo Cavling verkar vara en sådan där störig typ som är känd bara för att vara känd (typ Anders Timell, typ Linda Rosing) men efter att ha läst några av hans dagboksinlägg har jag fått en en mycket mer sympatisk inställning. Han är hur som helst chefredaktör för Resumé och på deras hemsida kan man läsa denna dagbok. Gör det! (Okej, den är lite pretto men)

The Catcher in the Rye

Det frestar på att byta sport över en natt. När jag bytte cykeln mot fotbollsplanen var det ryggen som blev bångstyrig. Nu är det lårmusklerna, både fram och bak. Voltarengel me like!

Somligt faller på plats oktober 26, 2008

Det mesta faller samman, men enstaka skärvor faller på plats.

Som brukligt höll vi oss kvar i div. I med nöd och näppe. Liksom säsongen 2006 fick vi vänta till den allra sista skälvande matchen innan vi lyckades avgöra med kniven på strupen. Förra året låg vi mycket bättre till. Då säkrade vi kontraktet med en match kvar att spela… Klart är i alla fall att jag spelat min sista match på bra länge!

London Marathon känns allt mer realistiskt. Idag sprang jag mitt första söndagspass med SOK Knallen någonsin. Och söndagar betyder långt! Morgonens hällregn var ju sådär inbjudande, men till skillnad från cykling så kan man faktiskt hålla värmen riktigt bra i +2, regn och snålblåst. Utgångsläget var 2 timmars löpning, men vi klenisar vek av och fick ihop ungefär 1.35. Jag fick mig många marathontips till livs! Den samlade mara-erfarenheten i det här gänget är imponerande!

På lördag blir det Finalloppet i Skatås, 18,8 km i terräng. Sedan återstår bara att anmäla sig till London 🙂

Visa leg (dagens i-landsproblem) oktober 17, 2008

För ett par veckor sedan fyllde jag 33 år. Samma dag fyllde min lillebror Emil 20 år. Jag tror inte att han har hunnit handla på Bolaget så värst många gånger sedan dess, men jag är säker på att han – procentuellt sett – har behövt visa sitt leg färre gånger än jag.

Jag får alltid visa leg på Bolaget! Nej, nu tog jag i. För ett par år sedan var det varje gång, nu är det nere i ungefär varannan.

Jag får så gott som alltid visa leg på Bolaget! Än har jag dock inte nått den ålder att jag blir smickrad av att behöva hala fram körkortet ur plånboken. Tvärtom blir jag lite, lite sur. Jag vill inte att folk ska tro att jag är i tjugoårsåldern. Det är ett hån mot min identitet och personliga image! Jag känner mig kränkt!

Imorgon är det dags för årets allra sista, hårda, viktiga fotbollsfight. Efter den vet jag en som ska bjudas på två hett efterlängtade paraplydrinkar. En i varje näve 🙂

Äppelpaj oktober 11, 2008

Tråkigt: sitta på bänken och se sitt lag förlora 😦

Roligt: baka äppelpaj på pallade äpplen 🙂

In i matchen igen oktober 10, 2008

Redan när denna bild togs, för över ett år sedan, tänkte jag att detta var mitt absolut sista framträdande i den grönsvarta dressen. Jag misstog mig, suget hängde i och under årets vårsäsong var jag med i nästan varenda a-lagsmatch. I somras var det så slut på det roliga. Motivationen var borta och jag kände att jag uppnått det mål jag hade när jag snörade på mig fotbollsskorna för tre år sedan efter åtta års uppehåll.

Med Maria Fors på kryckor och en rad osäkra formbesked hos en hel radda tjejer frågade Ethem lite försiktigt i torsdags om jag kunde tänka mig att delta i lördagens match mot Jitex. Givetvis! Jag ser fram emot ett sista dödsryck, nu när två matcher återstår! Jag tror inte på så värst mycket speltid, men det känns gött att bara vara med på bänken igen!

Borås gör skäl för sitt rykte oktober 5, 2008

Hur kan det regna så mycket! Alldeles nyss slutade det, men det har regnat precis hela dagen sedan jag gick upp kvart i nio. Det kändes extremt olockande att åka iväg på orientering. Men nu hade jag faktiskt bestämt mig (åh vad bra karaktär jag har 🙂 ).

Redan på väg till starten fick vi en försmak av vad som väntade. Lera, gyttja och knädjupa vattensamlingar. Nåja, det är ju sådant man ska behärska om man ska vara en äkta orienterare. Jag sprang Öppen 5. Jag gjorde bara en fet bom och hade knappa 35 minuter på 3,4 km. Det får jag ändå vara nöjd med. Om några veckor går Finalloppet i Skatås av stapeln, 18,8 km terränglöpning. Det ska jag nog mäkta med! Men varför har de bara tävlingsklass i herrklassen..?

Vaddå GI oktober 4, 2008

Idag har jag varit med och hjälpt mina kära vänner Sara och Mattias att flytta sitt bohag till nya, fantastiskt härliga villan i Landvetter. (Jag vill också ha!) I ett dussin goda vänners lag var det en total piece of cake. Lasta lastbilen = 1 h, lossa lastbilen = 1 h. Och mellan varven bjöds vi på hembakad äppelpaj och lokalproducerad pizza! En riktigt nice höstdag!

Imorgon blir det orienteringstävling. I Bredared. Medeldistans står på programmet, så mina önskemål om lätt och långt kanske kommer på skam. Om detta hade varit för ett par år sedan hade jag haft total panik nu, med tanke på hur jag har kolhydratladdat det senaste ett och halvt dygnet. De kolhydrater jag stoppat i mig har bestått av godis, pommes frites, pizzadeg, kak- och bulldeg. Men nu för tiden är jag tillräckligt laid back för att inte hetsa upp mig över sådana detaljer. Tuta och kör!

Livat i Borås oktober 2, 2008

Det började redan igår kväll. IFK:s och Feyenoords huliganfirmor fick till det så grovt att polisen tvingades skjuta varningsskott. Nu har hela härket dragit hit till Sjuhäradsbygden. Det soliga och höstvackra Borås är för tillfället fullknökat av Feyenoordsupportrar och piketbussar från götet. En udda syn. Guliganerna är lyckligtvis en supporterklubb som inte provocerar och lockar till sig bråkstakar så vi är inte riktigt vana vid högrisktillfällen som detta här i stan. Redan nu på eftermiddagen var polisen i färd med att bunta in några gapiga holländare. Jag undrar vilka de har tänkt att puckla på bara. Som sagt, Guliganerna skulle lika gärna kunna heta Gulliganerna, och Kalmar har väl knappast gjort sig kända för att ha några bråkstolleanhang.